Bok om intressanta livsöden

En av mina favoritböcker som jag gärna kommer tillbaka till heter De ovanliga - människor som går mot strömmen (bara döda fiskar flyter med strömmen) av Åke Mokvist. Den handlar om de få orginalen som finns kvar i Sverige. De flesta är ensamstående män som oftast har svårt att anpassa sig till samhället. De är stolta och samtidigt mjuka och känsliga. Många har specialintressen t.ex naturen och bor utan elekticitet och vatten. Inte många har hund utan istället en eller flera kattor. Gemensamt för alla tycker jag är att de känner sig nöjda för det liv de valt. En av de få kvinnorna heter Emelie Cajsdotter är född 1974 och bor med sina hästar, grisar osv långt, långt in i skogen. Hon kan kommunisera med djur http://www.adlibris.com/se/searchresult.aspx?search=quickfirstpage&quickvalue=alla+kungens+h%e4star&title=alla+kungens+h%e4star&fromproduct=Falseoch livnär sig på att åka runt till djurägare som behöver hennes hjälp. För ett par år sedan kom hon ut med sin andra bok som heter Alla kungens hästar, som jag varmt rekomendera.

Vipassanaretreat i 10 dagar

Åter sakta tillbaka till verkligheten. Det är faktiskt skönt att vara tyst, inte se någon i ögonen, höra sin egen andning, äta vegetarisk mat, ingen mat efter lunch endast 2 frukter, bara få lov att ge sin egen kropp och själ all uppmärksamhet. Konstigt nog kände jag ingen alls hunger. Pigg och full av energi av de många meditationerna. Vi väcktes kl 04.00 varje morgon och var inte speciellt trött. På tal om tysthet måste jag erkänna att jag fick lite dåligt samvete, för inte kunde jag hålla tyst på natten. Jag pratade som vanligt i sömnen och t.o.m skrek och var arg. En person i rummet åkte hem innan perioden var slut - kanske bidrog detta?

Vi var ca 40 kvinnor och lika många män från olika länder. Männen höll till i separat byggnad och "rasthage".

Kursen var bra pedagogisk upplagd som hölls på engelska men översattes på de flesta språk.

Åldern på deltagarna låg mellan 85 och 17 år.

Det som var svårast för mig var att sitta stilla i lotusställning (korslagda ben på golvet) flera timmar åt gången. Till slut fick jag sitta på en vanlig stol med massor av kuddar både här och där.

Kostnaden för denna speciella och oförglömda upplevelse är en frivillig donation som bör täcka kostnaden för någon som kommer efter dig.

Nu gäller det för mig att ändra vardagen till nya bättre rutiner och fortsätta att må lika bra som nu.