Tillit

Jag känner bara att jag måste citera Katinka Wallners tankar. Hon skriver krönikor på Näras hemsida och låter det:

Det handlar om tillit och hon börjar att skriva om rädslor.

...."och samtidigt står träden stilla i lugnt majestät och låter vinden mjukt finna väg genom vackra höstlöv. Och bara är.

Inte oroar sig ett träd över om det kommer tillräckligt med regn. Eller sol för den delen. Inte bekymrar det sig om antalet maskar i jorden under sig, inte söker det förtvivlat efter nya platser att placera sina rötter i, inte bekymrar det sig över hur ljuset reflekteras i lövverket.

Det bara är.

För det vet. En kunskap även vi ägt en gång. Att det duger precis som det är. Att det är älskat precis som det är. Att alltid få precis vad det behöver. Och den dagen då livskraften är överi trädet lägger lägger det sig inte ner och bankar förtvivlat i marken över denna orättvisa. För det vet att det kommer tillbaka igen och igen.

Jag går en promenad omsluten av naturens höstliga, färgsprakande skrud. Stannar och omfamnar ett träd länge, länge. Låter den långsamt överföras till mig.

Nu är jag ett träd, jag vet att jag blir buren".

Det här är tänkvärt tycker jag. Testa att gå ut och känn och kram träd!